och så försvann den här helgen med
Middagen hann knappt börja innan jag insåg att mina kusiner och sysslingar hade smitt onda planer angånde min roll på festen. Oförberedd utsågs jag till rollen som kvällens toastmaster. Kändes lite som ett generationsskifte, i vanliga fall så brukar mammas kusin Einar äras med den rollen. Einar hade dock fått förhinder vilket banade väg för generationsskiftet. Förmodligen har det nåt att göra med att både jag och Einar är yngst i våra respektive generationer och således inte har någon talan om vad vi vill göra, eller inte göra.
Gunnar, såg rätt så chockad ut när vi överlämnade ett fallskärmshopp till han. Men det kan han gott ha, samtliga talare nämnde hans godhet så vi andra kusiner hamnade i rätt så dålig dager. Vi ska snacka med fallskärmsklubben där han ska hoppa om att han kanske inte behöver någon fallskärm, utan att det bara är att putta ut han genom flygplansdörren! :-D
Framåt småtimmarna tog jag och syrran nattbussen hem från Huddinge till stan. Intressanta människor som rör sig ute på nätterna i förorterna måste jag säga! Hysteriska gråtande tjejer och svennekillar med invandrardialekt! Mer nattbuss åt folket! Eller kanske inte. Eftersom söndagen mer eller mindre har tillbringats i soffan ska jag nu tvinga mig ut på en lite promenad!
Dansa sig igenom frekvensbandet
Torsdagkvällen blev grymt najs. Jag och Anneli hade planerat att gå ut och ta ett glas framåt kvällskvisten. När jag var på väg upp mot fridhemsplan där vi skulle mötas upp så ringde Anneli och föreslog att vi hoppar krogen och dricker vin hemma hos henne istället. Det blev en grymt trevlig kväll, vin snack och dans. Japp, dans, framåt midnatt började vi mixtra med radion och försökte hitta lite skoj musik, det slutade med att vi dansade oss igenom frekvensbandets olika stilar. Nånstans på 107.1 slutade vi och försökte oss på jitterbugg. Då började det kännas att jag inte är purung längre. Men kul hade vi! Nån gång vid ettiden halkade jag hem ner till kungsholms strand igen. Fler såna kvällar till folket!
Besticksproblem
Mig veterligen så har de, sen jag typ flyttade hemifrån första gången 1994 alltid varit ungefär lika många av varje sort. Men nu, det senaste halvåret så verkar de mer vanliga ätbesticken (vi snackar kviv och gaffel här) ha försvunnit, eller transformerats till skedar. Är det bara i det kosmiska neutrum som jag kallar min lägenhet som det här sker? Eller är ni fler därute som råkat ut för samma sak?
Det känns lite som om torktumlarmonstret har lämnat tvättstugan, gett sig in i min lägenhet och börjat äta knivar. Just det, knivar, för det är alltid knivar det är ont om. Märkligt.
Igårkväll träffade jag min gamla kompis (jora, hon är gammal, vi lärde känna varandra ungefär samtidigt som jag fortfarande hade hel uppsättning bestick, 1995) Pernilla. Vi ses inte jätteofta, senast var när vi var uppe i Vemdalen och brände lagg i Mars förra året. Men som det är med gamla kompisar, det är en uppstartssträcka på 21 sekunder sen är man där man var när man slutade senast. Kul. Vi hamnade efter inte allt för mycket om och men på Ciao Ciao hantverkargatan.
Det finns mängder med restauranger runt fridhemsplan trots det har jag hamnat på samma krog två onsdagar i rad nu. Och med samma kypare. Han måste fundera på vad som hände med blondinen från förra veckan (då träffade jag Jennifer, en god vän, likaså gammal granne). Till saken hör att Jennifer och Pernilla inte är helt olika, förutom att det skiljer 20 cm i längd till Pernillas favör (dvs om det är bra att vara lång).
Sådära, då var den här dan redo att startas upp då. Lönedag idag för alla er som har jobb! Grattis!
Vintersol!
Gårdagkvällen var det fullt hus här hemma, TP, Mats och Per var här och käkade skräpmat och snackade webbsideutveckling. Nu lutar det åt lansering av projektet den 24 februari! Ska bli kul att se om vi kan hålla det datumet. Vad projektet går ut på? Att ge allmänheten möjlighet att ladda upp musikvideos för allmän beskådan och bedömning. Mer information lär följa inom kort!
Mindere Pengar!
Efter att jag käkat lunch med Hanna i gamla stan idag så tog jag mig en tur på söder. Nånstans mellan södra station och hornstull stötte jag på den här underbara lappen uppklistrad på en lyktstolpe!
Vet inte om killen som har verkstaden heter Salem, men stava gör han så gott han kan åtminstone! Inte bara det att han reparerar alla bilmärken, han gör det för mindere pengar!
Det kan vara så att han är holländare, där har jag för mig att Mindere betyder mindre, och isåfall så lagar han bilar för mindre pengar! Inte helt fel det heller! Inga stora pengar här inte, utan små små pengar som knappast syns!
Han är dessutom proffs på särskrivningar. Hur ska man tolka frasen Besiktnings reparationer billig och garanterad. Att vi kan handla med småpengar vet vi ju sen tidigare. Men vad garanterar han egentligen...?
Besiktnings? reperationer? Eller garanterar han besiktningsreparationer? jo med är väl liksom det som är tanken om man lämnar in bilen för en besiktningsreparation. Att verkstaden ska garantera att jobbet blir rätt gjort? Eller så syftar han på nåt högre upp i texten? Att han reparerar alla bil märken?
Kan inte nån som är bättre på bilar än mig förklara det här?
samma visa varje år! Så fort termometern kryper under nollstreck...
samma visa varje år! Så fort termometern kryper under nollstrecket tror vi att vi bor i gamla sovjet och ställer oss i kö utanför butikerna! Lär vi oss aldrig att det bara är att öppna dörren och gå in?
Den här sjuka kön hittades utanför Frövi skor på stora nygatan i gamla stan.
Missa inte!
Hemmaman ska jag bli!
Det konstaterades igår under en halvgalen tur ut till Kungens kurva ihop med Elin och Jessika. Efter att mer eller mindre ha garvat oss igenom IKEA (den spännande lampavdelningen besöktes minst fyra gånger) gled vi med ett gapflabb in på Citygross.
Eftersom turen var lyckad bestämde vi oss snabbt för att kvällen skulle tillbringas i Elins nyinköpta cityvåning ihop med minst en låda vitt och en låda rött. Som tur var så dök Jessikas kollega Magnus och hennes barndomskompisar Henrik och Peter upp och hjälpte till med lådtömningen.
Det var nu som diskussionen tog fart om hur man blir hemmaman. Eller hemmafru också för den delen. Hur hittar man nån som försörjer en? Jag outade och sa att jag till och med skulle kunna tänka mig att vara "den andre mannen" ha en rik försörjerska som betalar mitt apanage mot att jag då och då ställer upp för lite älskog. Inga problem för mig! Skulle till och med kunna tänka mig att ta underhåll från flera håll! Stämningen var hög och promillehalten likaså! Inte en dum kombination!
För att redan igårkväll kunna hitta någon som försörjer mig tog jag mig ner mot Soap när resten av gänget vid tvåtiden tog sig mot söder. Soap var som vanligt packat och jag hann med ett kort snack med Maria också innan hon gravt berusad begav sig hemåt. Eftersom det inte verkade vara rätt ställe för att hitta min sugar mammy så gled jag ner mot stureplan. Väl nere på stureplan insåg jag att kvällen nog borde ha ett slut så jag promenerade kungsgatan upp när jag utanför månen förstod hur uttorkad och törstig jag var.
Efter att ha fått tag i en välbehövlig stork inne i schlagerbaren inser jag att tjejen som står bredvid mig är Agneta! Hemma välbehållen från resor i österled till såväl Vietnamn som Finland. Detta behövde firas varpå en del sambuca beställdes in innan dansgolvet intogs med patenterade danssteg!
Inte heller på BMB verkade min blivande försörjerska finnas dock, så efter nån timme tog vi oss ut på kungsgatan, och när tjejerna (agneta med kompisar) drog sig mot Mikkie Dees drog jag mig hemåt mot kungsholmen.
Summa summarum., en grymt kul kväll med en hel del spontana infall. Härligt! Såna kvällar gillar jag!
.
Brrr
Perspektiv på tillvaron?
Fick mig en tankeställare i morse när jag på väg till dagens Intervju gick förbi den här nedrasade fågelholken.
Vad sjutton gör man som bofink när en sån här grej händer? Helt plötsligt har kåken bara rasat ner från trädet den satt i. Och mitt i vintern till på köpet. Har fåglar försäkringsbolag de kan kvittra när huset ramlat ner?
Man frågar sig om fåglarna var hemma när holken ramlade ner? Och vad hände med dom isåfall? Om dom inte var hemma, hur sjutton reagerar man när man kommer tillbaks och ser sitt hus i spillror på marken, och med de otvättade sängbolstren utslängda till allmän beskådan!
Vart flyttar fåglarna sen? Lite sent på vintersäsongen för att skaffa ny våning va? Alla de bra holkarna lär ju redan vara upptagna och alla schyssta träd har någon redan byggt bo i. Tough shit.
Som sagt, sånt här sätter lite perspektiv på tillvaron, man ska nog vara rätt nöjd med att vara människa, ha hälsan i behåll och ha tak över huvet! Problemen man har känns mer som lyxproblem när man inser vad man kunnat råka ut för!
Och apropå vad man kan råka ut för, har vart en rätt så soft dag idag, upp tidigt för att infinna mig på Adecco vid 0900, sen en promenad på djurgårn med Lisa, lunch på Gruvan innan det genom ett soligt vinterstockholm flanerades hemåt kungsholmen igen. Skönt med soliga vinterdagar! Även om jag saknar knastret från snön under sulorna.
Festa överallt!
Har bestämt mig för att om jag nånsin blir leadsinger i ett coverband så kommer Treats Party All Over bli den rökaren som jag drar igång publiken med! Helst ska man också se ut som Treat då! Läge att spara hår och försöka komma i spandexbrallorna alltså, eller vad tycker ni? Svårt att tro att Robert Ernlund, sångaren i Treat fyllde 50 strax innan jul när man ser hur vital och moderna de är! Och för er som trodde att skumpasprutandet uppfanns av några överklasskids i saint tropez.. Kolla in sisådär 2.40 in i videon.
Vilken grymt fin dag det har vart idag! Efter att ha träffat coachen på förmiddagen så blev det en snabblunch vid stureplan och sen ut i det fina vädret för en längre promenad! Solen står så lågt så man får liksom bestämma promenadväg efter vart solen kan tänkas lysa! Party all over dundrade i mina öron mer än en gång!
Jobbsökarmässigt så känns det som det börjar rulla lite nu, var och snackade med en konsultfirma igår, och i morgon så ska jag ta mig ett snack med Adecco för att snacka om en webbredaktörstjänst. Kul att få gå på lite intervjuer. Hoppas på svar från Advokatbyrån den här veckan också, hålla hålla tummarna!
bartömning i fredhäll!
Sprit fanns det i massor, och pastorn testade att blanda mer eller mindre allt drickbart med blå curacao. Vilket inte bara gav en fin blå ton på drinkarna utan dessutom smakade helt okej. Vid anträdandet av våningen hade direktiv utgivits om att vi inte fick dricka samma drink hela kvällen. När jag uppdagade att Sofia drog i sig den ena Gin och Grapetonicen efter den andra kunde jag inte hålla tand för tunga utan golade snabbt för kvällens värdinna. Sagt och gjort, på plats fanns såväl åklagare som Domare och advokat så en rättegång skulle lätt kunna klargöra huruvida något orätt skett.
Här visade det sig vilket ruttet rättssystem vi har i det här landet. Advokaten, som dessutom råkade vara den åtalade i det här fallet var snabb med att himla med ögonen inför åklagaren, och vips så var det jag, goltuppen, som var den som ställdes till svars. Att mina drinkar var konstant blåa konstaterades nu, och det fanns inget bevis för att de olika drinkarna innehållt såväl gin som rom och vodka. Indignerat försökte jag hävda att jag var utsatt för ett justitiemord! Då anklagade Åklagaren mig MIG! för att vara rättshaverist! Vilket HÅN! haha. Skulle JAG vara RÄTTSHAVERIST!?
Som tur var för mig så hade domaren inte tillräckligt att gå på den här gången, så jag JAG fick en reprimand om att blanda mina drinkar olika vid varje tur ut till köket. Horribelt!
Slokörat och med svansen mellan benen gled jag då ut i köket och blandade en rom, blå curacao och cola.. allt för att få en färg på drinken som passade min sinnestämning. Drinken gjorde dock susen, och festen kunde fortsätta i gammal god stil!
Vid tvåtiden tog jag en promenad hemåt med Ipoden skrikandes några gamla sköna poplåtar i öronen. Ni som såg en full kille dansa i stadshagen i natt var inte fulla (eller jo det kanske ni var) men jag var fullare!
En gyllene kväll för dubbeltompa!
Varken jag eller Tp var sådär jätteintresserade av att hänga med Anders så vi började snabbt prata med två förortstjejer som även dom var övertygade om att vi drev med dom när vi presenterade oss som "Thomas" och "Thomas". Ska det vara så djävla svårt att förstå att varannan unge en gång i tiden hette Thomas? Eller finns det nån lag som säger att folk med samma namn inte får vara kompisar?
Eftersom klockan var sent när vi landade på Golden så tog det inte många timmar innan ljuset tändes och vi skickades ut på kungsgatan igen! Väl ute så bestämde vi oss för att fortsätta vårt gyllene tema och gled in på Värdshuset gyllene bågen! Där gjorde jag succe med en för tillfället anlagd västsvensk överklassdialekt á la Harald Treutiger (Åkäääj). Döm om vår förvåning när även Tex buksåger, likaså Tengins vän Markus gled in och sa TJAAAA smått överförfriskad. Honom hade vi inte sett sen nyår (förutom på bild då)
Och jag vidstår mitt tidigare inlägg. Rosa helikopter är sjukt bra! Frågan är om inte det är en bättre partylåt än Europes Open your heart!
Upp till himlen en gång till!
Påbörjad/avslutad
Idag har jag förhoppningsvis påbörjat nåt nytt, och avslutat nåt gammalt. Var på anställningintervju i morse på en av sveriges större advokatbyråer (verkar inte vara tjänsten som Benny trots allt) . Kändes som ett jobb som skulle passa mig grymt bra! Nu får vi bara hoppas att de också tycker att jag är som klippt och skuren som projektledare/webredaktör hos dom! Alla tummar kommer hållas!
Efter intervjun tog jag en tur på stan innan jag gick förbi mitt gamla jobb för att lämna tillbaks lite nycklar med mera. Förmodligen var det en av de sista gångerna jag besökte stället. Och jag sörjer inte direkt! (förlåt ni som jobbar kvar, men er kan jag alltid träffa annars). Dessutom visade det sig att min exkollega Mare spelar volleyboll med killen vars tjänst jag var på intervju på under förmiddagen. Mare hade redan hunnit ringa honom och lobba lite för mig! Kändes bra!
Efter en fika på Upper Queen Street med Mare drog jag mig sen hemåt K-holmen igen, med en känsla av hopp. Jag vill ha det där jobbet!
Visst är det konstigt?
Har ni vart med om att man står och sysslar med nåt, och så helt plötsligt dyker det upp en låt i huvet? Det hände mig idag, jag stod i tvättstugan och hängde upp lite skjortor på tork när jag helt plötsligt började vissla på en låt.
Efter ett tag så identifierade jag den som duran durans Do you believe in shame från 1988. Det är i och för sig inte jättekonstigt att jag har duran duranlåtar i huvut. I min ungdom var jag ett stort fan, och köpte slaviskt varenda ny platta som kom ut. Och med hits som Wild boys, The reflex, Rio och Notorius, vem kan klandra mig? Dom var grymt coola och bra! Fram till 1986 drog de väl mer eller mindre fulla hus vart de än kom.
1988, när plattan Big thing kom ut så var deras stjärna i dalande. Åtminstone i Sverige. På deras konsert på hovet det året så var det väl knappt 1500 personer där (däribland jag och min likaså duran duranfrälste polare jocke). Publiken gjorde så lite väsen av sig att ropen på extranummer var så klena att Simon le Bon (bandets sångare) kände sig nödgad att säga nåt i stil med "We would have come out here anyway" eller nåt när de gick upp på scen för de obligatoriska extranumren. Pinsamt. Som ni märker är det här ett totalt intetsägande inslag i min blogg som ju egentligen inte handlar om så mycket! Men har du läst så här långt kan du lika gärna läsa texten också - eller sjunga med om du kan melodin! Låten är egentligen rätt så bra, döm själva!
När jag sen kom ner till min lägenhet (just det ner, och nej, jag bor inte i källaren, men vi har tvättstugan på vinden) så visade det sig att jag hade sjukt dålig ordning på mina skivor. Det fanns en tid när man kunde säga en låt, jag blundade, snurrade runt, och tog fram rätt skiva direkt. Den tiden är förbi kan jag säga direkt. Till saken hör att jag har runt 1500 cd skivor nerplockade i lådor. Duran duranskivor hittade jag i tre av dom. Och självklart var det den sista lådan jag tittade i som rätt skiva låg i. Inte bra. Jag måste nog ta ett ryck och sortera upp alla nån gång när jag känner mig i behov av lite terapeutiskt sorterande...
husköpartankar...
Ett kvartsekel kvar bara!
Förmodligen är det inte mer än sisådär 25 år! Så 2032 får ni se upp tjejer!
Step one! On the block!
Döm om min förvåning när det idag under min promenad runt kungsholmen plötstligt dök upp ett gammalt pojkbandsalster nyligen genomdansad av mig och Sara Mikaela på förfest! Sånt är konstigt. Senast jag uppdaterade musiken på min Ipod var förmodligen strax innan jag drog på rockkryssning i oktober. Har Step by Step legat där och väntat sen dess?
Det lär inte bara vart jag som blev fövånade, även de jag mötte borta vid rålis måste funderat på vad jag hade i lurarna. Det är svårt att inte ta några extra danssteg när en bra låt pumpar i lurarna! Ni som var med på kuldagen vet nog ungefär hur det kan ha sett ut! Ni får dock tänka bort Sara Mikaela, hon fanns inte att finna runt rålis. Så en gammal dam fick bli min danspartner istället (nåja, hon såg mest rädd ut)
För er som var med på juldagen och som undrar hur sjutton jag fick ihop stegen... Ta det lugnt bara, jag har en kort men intensvi bakgrund som showdansare från min tid i Holland. Vi genomförde en föreställning, som födelsedagspresent till de som fyllt år just den veckan. Koregrafin sattes ihop av Raphael, med bakgrund som manlig strippa i brighton typ, och de andra dansarna var tre franska tjejer. Låten den gången var nån backstreet boys låt, men alla pojkband dansar ju likadant! Eller hur?
Har för övrigt vart och klippt mig idag, om jag bara färgar håret lite så tror jag att jag är rätt så lik Jordan, tror det är han som lutar sig lite förföriskt framåt på bilden!
Sjuksköterska ska bliva mitt kall!
Nånting måste dock vara fel då beskrivningen på min personlighet lyder:
Du är blyg och passionerad, är noggrann och har bra hand med människor.
Någon som känner igen mig i den beskrivningen?
gladskott mot solidaritet!
De flesta av oss har väl nån gång stått utanför solidraritet och svurit över den långa kön, och det åtminstone öppningskvällen helt solidariska kösystemet som gick ut på att ingen som stod på listan hade möjlighet att ta sig fram till listan. Så att alla blev lika! Solidaritet!
Nåväl, ikväll var det någon mindre lyckad individ som inte orkade vänta. Inte ens till solli öppnade. Så han gled förbi där redan vid 22 tiden och drämde in några skott i dörren. Smart. Eler kanske inte? Det bästa är att ett vittne såg en man springa från platsen. såklart han gjorde. Vad skulle han annars göra? Skjuta några skott in i dörren och sen stå lugnt och vänta på att klubben öppnar om några timmar?
fan! jag blir benny!
Benny från lagens änglar alltså! Kommer ni ihåg lagens änglar? 80-talsserien med de snygga, stekiga advokaterna i Los Angeles. Den stora kampen var att bli delägare, och kanske sätta på en assistent eller två. I serien fanns också Benny. Benny var den skrupellösa advokatbyråns samvete (?) haha eller kanske inte, han var en efterbliven kille som fick kopiera papper typ. Deras eget lilla samhallprojekt så att säga!
På fredag ska jag på intervju till en av de större advokatbyårerna i Sverige, grejen är att jag inte är jurist. Och jag är övertygad om att juristerna där kommer behandla oss inormatörer som Benny! jag kommer få kopiera papper, glida runt och verka efterbliven och se på när alla stekiga advokater raggar på sina assistenter!
klart skönt nu åtminstone att det känns som det börjar lossna lite på arbetsmarknaden. Träffade manpower igår (för typ tredje gången) och ska träffa en annan rekryteringsfirma på måndag. Och så den här tjänsten på byrån då! Håll tummarna fredag morgon för att det är där jag hamnar!
Benny eller inte benny! Nu ska jag ta en tur ut till kungens kurva! vi höres!
Kan man blanda skåne?
Festen var klart skön, hur mycket folk som helst kändes det som, med lite olika bakgrund. Sen in till stan, Tengin och jag drog först en repa på Undici innan jag slöt upp på east där festföremålet satt med stora delar av festsällskapet! (Dock var det svårt att beställa en Skåne och Sprite i baren).
Jag har nån gång förut (sådär på 90talet nån gång) jobbat mig igenom en back blandad läsk och en massa skåne akvavit för att se vad det var gott att blanda med. Svaret den gången var - ingenting. Extra kul då att ha hittat ett virke som funkar!
Shit, när jag skriver det här känner jag hur slut jag är i huvet efter utgång med TP och Pär i fredags och Fredhälls fest igår!
Dagens låt!
Same same but different
Att brista ut i dans
Tur då att Svenskan idag har en liten guide för hur du enkelt kan komma in i dansens förtrollande värld!
Sommaren av hundra Törleys
Nyårslöften!
Nyårslöften måste man ha också! Och jag lovar dyrt och heligt att jag under 2007 ska ha minst lika roligt som under 2006! Jag ska vara lite enerverande och påfrestande som bara jag är och jag ska ha roliga, grymma och tokiga fester! Dessutom ska jag fortsätta bjuda på mig själv och vara söt, trevlig, charmig och alldeles alldeles underbar!!
Och nej, det är inte Harald Treutiger med en buktalardocka på bilden utan det är jag och Hanna! Tydligen har jag kommit upp i den åldern nu att man kan ha behov av en sjuksköterska då och då!
2007! Nu kör vi!
Undertecknad, Tex och Tengin hade dragit ihop ett skönt gäng för lite galej i Tengins exklusiva stadshagsvåning. Lyan fylldes snabbt av runt 30 partyglada nyårsfirande, och trots varningar om motsatsen så gick inte all mat åt! Nåt som gick åt i en rykande fart var däremot bubblet vi inhandlat! Tur att vi hade ett litet extra lager med bubbel i bakluckan på min riskokare som stod parkerad i närheten.
Tolvslaget firades med en Revend som bestämt sig för att pussa på samtliga gäster. Tjejerna på munnen och killarna på kinden. Vet inte om det kan ha blivit fel nånstans, ber om ursäkt isåfall, var inte meningen att pussa på kinden tjejer!
Med tanke på all dryck som intogs var det lite märkligt att det var Tengins vitrinskåp som däckade först med glaskross som följd. Inte konstigt blev festen inte riktigt detsamma efter det (runt två sådär) och gästerna började troppa av. På vägen hem såg jag att Sara Mikaela ringt. Så hon ringdes upp, och jag fick frågan om jag inte ville komma över till söder där hon befann sig i en stekig vindsvåning. Sagt och gjort, hade tur och hittade en Taxi utanför min port och sen över till Söder, nån timme senare var det dags för Taxijakt igen, den här gången för en tur i motsatt riktning. Sagt och gjort, och vid femtiden sådär så landade jag och Sara-Mikaela hemma hos mig och korkade upp en flaska bubbel som jag påpassligt hade i kylen! Att somna vid sju på morgonen första dan på nya året straffar sig.
Eftersom jag själv var snål med fotandet så rekommenderar jag dig att ta dig en titt på Tengins fotosajt och på Tex blogg
Nyårsdagen tillbringades i nåt som närmast kan likan Koma, hem till Tengin och städa lite sen för att käka lite. Eftersom Tex glatt ljugit och sagt att Kista centrum var öppet jämt så gled vi ut till ett stängt Kista centrum (det var food courten som lockade) innan vi landade på Max i Solna. Tex och Tengin, ungdomarna som jag kallar dom, hade tagit nyårslöftena på allvar och bestämde sig för en rask promenad in till stan därifrån! Duktiga killar!