och så försvann den här helgen med
Efter en galen fredag som började med öl på Hard Rock och slutade nån gång alldeles försent in på småtimmarna tillbringades början av lördagen med en betongkeps av guds nåde. Kvällen skulle tillbringas ute i Huddinge där min kusin Gunnar skulle fira 50 årsfest så det kändes som hög prio att få av sig kepan!
Middagen hann knappt börja innan jag insåg att mina kusiner och sysslingar hade smitt onda planer angånde min roll på festen. Oförberedd utsågs jag till rollen som kvällens toastmaster. Kändes lite som ett generationsskifte, i vanliga fall så brukar mammas kusin Einar äras med den rollen. Einar hade dock fått förhinder vilket banade väg för generationsskiftet. Förmodligen har det nåt att göra med att både jag och Einar är yngst i våra respektive generationer och således inte har någon talan om vad vi vill göra, eller inte göra.
Gunnar, såg rätt så chockad ut när vi överlämnade ett fallskärmshopp till han. Men det kan han gott ha, samtliga talare nämnde hans godhet så vi andra kusiner hamnade i rätt så dålig dager. Vi ska snacka med fallskärmsklubben där han ska hoppa om att han kanske inte behöver någon fallskärm, utan att det bara är att putta ut han genom flygplansdörren! :-D
Framåt småtimmarna tog jag och syrran nattbussen hem från Huddinge till stan. Intressanta människor som rör sig ute på nätterna i förorterna måste jag säga! Hysteriska gråtande tjejer och svennekillar med invandrardialekt! Mer nattbuss åt folket! Eller kanske inte. Eftersom söndagen mer eller mindre har tillbringats i soffan ska jag nu tvinga mig ut på en lite promenad!
Middagen hann knappt börja innan jag insåg att mina kusiner och sysslingar hade smitt onda planer angånde min roll på festen. Oförberedd utsågs jag till rollen som kvällens toastmaster. Kändes lite som ett generationsskifte, i vanliga fall så brukar mammas kusin Einar äras med den rollen. Einar hade dock fått förhinder vilket banade väg för generationsskiftet. Förmodligen har det nåt att göra med att både jag och Einar är yngst i våra respektive generationer och således inte har någon talan om vad vi vill göra, eller inte göra.
Gunnar, såg rätt så chockad ut när vi överlämnade ett fallskärmshopp till han. Men det kan han gott ha, samtliga talare nämnde hans godhet så vi andra kusiner hamnade i rätt så dålig dager. Vi ska snacka med fallskärmsklubben där han ska hoppa om att han kanske inte behöver någon fallskärm, utan att det bara är att putta ut han genom flygplansdörren! :-D
Framåt småtimmarna tog jag och syrran nattbussen hem från Huddinge till stan. Intressanta människor som rör sig ute på nätterna i förorterna måste jag säga! Hysteriska gråtande tjejer och svennekillar med invandrardialekt! Mer nattbuss åt folket! Eller kanske inte. Eftersom söndagen mer eller mindre har tillbringats i soffan ska jag nu tvinga mig ut på en lite promenad!
Kommentarer
Trackback