Pastorn

En rätt intressant grej hände igår. Jag har en historia av att om jag är intresserad av nån, och träffat nån några gånger, så blir de ihop med sina ex. Det här har hänt några gånger, och det är nästan så att jag förväntar mig det om jag träffar nån fler än några gånger..

Till historien då, igår, när jag hade, om inte den värsta bakfyllan i år så den värsta bakfyllan i påsk, gled T online på MSN. Minnesgoda läsare kan komma ihåg T från min blogg förra veckan, jag dejtade henne i söndags och i måndags... Hon bad om ursäkt för att hon inte hört av sig (som om jag gjort det) och berättade ångerfyllt att hon träffat sitt ex igen. Jaha sa jag, jag kan väl inte säga att jag varit jätteintresserad av henne, även om hon var en intressant bekantskap. Hon mådde jättedåligt över det och ville ses och snacka. Jag, som förutom att jag var bakis, var hungrig som en pastor och hade middagen stående på spisen kände väl inte direkt för en massa relationssnack just för tillfället. Så jag sa som det var, jag ska käka nu, vi hörs senare.

När jag sen kom tillbaks till burken så var hon offline. Nåväl tänkte jag, det löste sig ju fint. Idag dåra, när jag är ute på en maratonpromenad, så får jag ett sms.. Förlåt, hur mår du? Hur mår jag tänkte jag, rätt bra, inte bakis, hurtig på prommis, med en massa nyinköpta prylar i väskan, svarade då Jora, jag mår förvånansvärt bra. Och hon svarar, Vad kul för dig, att du mår bra, kram.

Rätt skumt det här tyckre jag, vi träffas två gånger typ, och hon verkar tro att vi har något ansvar mot varandra, det är ju inte så att vi stressat ihjäl varnandra med sms och telefonsamtal under veckan direkt. Men sen får hon dåligt samvete för att hon träffat sitt ex.... skumt ju.... tycker jag... och varför berättar jag allt det här?

Alltid glädjer det nån!